Din egen chef

Som frilansare är du din egen chef och det innebär också att du har ett ansvar som inte bara handlar om företagets kunder och ekonomi, utan även om dig själv – din kropp och din själ.

För ett tag sedan hade jag ett samtal med en frilansare som jag lärde känna 2005. Då som nu frilansar hon och är en duktig formgivare som alltid har mycket uppdrag. Har alltid sett henne som den ”perfekta” frilansaren. Erfaren, uppskattad, trevlig och som dessutom klarar av balansen mellan jobb och privat.

Då var hon singel, bodde i en liten lägenhet i stan, stort umgänge och med ett ganska så okomplicerat liv. Tiden gick och vi höll kontakten. Hon träffade sin sambo och fick två barn relativt tätt. De delade på föräldraledigheten och hon frilansade deltid.

I samma veva som hon skulle gå upp på heltid igen hörde hon av sig för att berätta att hon var tillgänglig för frilansuppdrag. Förutom att hon hade fått barn var det en hel del annat som hade hänt. De hade köpt hus en bit utanför stan och hon trivdes med sitt nya liv. Visst, det var lite körigt – dagis, pendla, hund, tomt, träning, släktingar, vänner, jobb och allt annat som hör livet till.

Efter några veckor tog jag kontakt med henne eftersom jag hade fått in ett uppdrag som skulle passa perfekt! Halvtid i ett år. Fick då reda på att hon redan tackat ja till ett annat. Men hon var ändå intresserad och övertygade mig om att det inte skulle vara några problem. Två parallella uppdrag är bra, sa hon. Den totala arbetstiden skulle i och för sig motsvara lite mer än heltid, men som sagt, det var inga problem.

Det visade sig dock efter ett tag att båda hennes uppdragsgivare behövde mer av henne (plus en hel del andra mindre uppdrag). Jag föreslog att jag skulle försöka hitta en annan frilansare som kunde ta över ett av uppdragen, alternativt avlasta. Men det ville hon inte, vilket jag i och för sig kan förstå och accepterade som svar.

Tiden gick och julen närmade sig. Ringde upp henne vid flera tillfällen, men fick inget svar. Till slut hörde hon av sig och berättade att allt bara blivit för mycket. Hon orkade inte gå in närmare på vad som hänt, men jag förstod. Pratade sedan med hennes sambo som berättade att hon helt enkelt inte klarade av att gå ur sängen en morgon. Ingen förvarning, det tog bara tvärstopp! Och inte nog med det. Vid läkarbesök bekräftades att hon delvis hade tappat minnet och hamnat i en depression.

Nu har det gått 1 1/2 år och hon mår mycket bättre. Men det har inte varit lätt. Hon har börjat frilansa igen, men tar bara ett uppdrag åt gången och inte heltid.

Den här händelsen kom jag att tänka på när jag läste en artikel i DN den 5 augusti. Rubriken lyder ”Unga ser allt som lika viktigt – men lider av sin otillräcklighet” (tyvärr låst artikel). Unga människor (30+) anser sig framgångsrikt kunna kombinera arbete, familj och fritid, men lider samtidigt av dåligt samvete över sin otillräcklighet. Frågan är vad som händer med oss människor när vi ska maxa allt, säger forskare Ylva Svensson.

Jag har lärt mig att det inte är alltid man känner när det är på väg att gå över styr. Att man bara kör på. En dag kanske man sitter där på sängkanten, oförmögen att klara av jobb och privatliv. Tänker att det är viktigt att vara lyhörd när någon i omgivningen varnar (vilket jag i och för sig gjorde – men inte tillräckligt tydligt). Och en annan sak. Det händer inte bara de som är runt 30!

Så ta hand om dig. Du har bara ett liv!

Maria Runelund Skrivet av:

Förmedlar frilansare och rekryterar inom marknad och kommunikation.

Bli först att skriva en kommentar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *