Funderingar kring gratisjobb och arvoden

Måste bara tipsa om ett väldigt bra och tänkvärt inlägg i resume.se av Björn Rietz. Rubriken lyder ”No more gratisjobb”. Artikeln handlar om Pelle som vid 50-års ålder valde att casha ut efter ha gjort sig en stor förmögenhet inom finansvärlden. Han blev sedermera en eftertraktad föreläsare och rådgivare och brydda sig inte så mycket om han fick betalt eller inte. För han gjorde det inte för pengarna, utan bara för att han ville.

Även om du och jag inte har den ekonomin, sätter den här artikeln igång tankar om arvoden, förutsättningslösa möten och gratisjobb…

”Jag gjorde det för att det var kul. Där i låg mitt misstag. I och med att jag inte kostade något, behövde man inte följa mina råd, bara lyssna av. Om råden överensstämde med vad som redan låg i pipelinen, följde man dem”. Var råden däremot obekväma var benägenheten att följa dem inte speciellt hög.

Tänkvärt och kanske är det så att det måste kosta? Får man något gratis, är det inte värt på samma sätt?

Det finns (minst) två anledningar till varför man inte ska ställa upp gratis.
Den ena anledningen är den som Björn Rietz skriver om. Du bjuder på din kunskap och erfarenhet. Är dina svar inte i linje med företagets, finns risken att de förkastas. Och då har man lagt ned tid – på ingenting. Helt värdelöst med andra ord. Den andra anledningen och den viktigaste för oss företagare är givetvis att få betalt för vår kunskap och erfarenhet.  

Tänker på alla ”förutsättningslösa” möten som de flesta av oss har haft genom åren. Vad händer egentligen med oss när man träffas över en kaffe med en presumtiv uppdragsgivare? 

Och ena sidan måste man ju sätta sig in i vad kunden behöver hjälp med och då är risken stor att man blir rådgivare istället för leverantör. Och andra sidan vill man ju heller inte bara lyssna. Dialog är ju en förutsättning och det är då det kan hända, att man agerar som om man redan hade uppdraget.

Balansgång
Det finns inget rätt eller fel. Ett förutsättningslöst möte är ju just förutsättningslöst. Mycket ska falla på plats. Allt från personkemi till att man som leverantör visar att man besitter de kunskaper och erfarenheter som efterfrågas. Det med andra ord en balansgång hur mycket man ska bjuda på.

Jag har själv hamnat i möten där jag kommer på att jag säger lite för mycket. Sånt som jag egentligen ska ta betalt för. Det är lätt hänt! Jag kan inte ändra på mig själv eller min personlighet och kommer även fortsättningsvis bjuda på min kunskap och erfarenhet, men tänka lite mer what’s in it for me?

Och hur gick det för Pelle?
Jo,  han skruvade lite på sitt erbjudande. Om man följde hans råd behövde man inte betala. Däremot, om man inte gjorde det kom en faktura. Visst, färre uppdrag, men betalda uppdrag.

Maria Runelund Skrivet av:

Förmedlar frilansare och rekryterar inom marknad och kommunikation.

2 Comments

  1. Siw
    juni 18, 2019
    Reply

    Tankeväckande. Igenkänningen är hög – att jag också pratar “för mycket” ibland, märker det när de jag träffar i mötet antecknar för glatta livet och ber mig säga saker igen…

    Men – en sak undrar jag över; hur vet han om de verkligen följer hans råd? Om de inte gör detta, vägrar i smyg alltså, hur gör han då..? Detektivarbete?

  2. juni 18, 2019
    Reply

    Eller hur!? Vet att det inte är bara du och jag… Vi vill så gärna hjälpa och ibland är det svårt att sätta stopp i tid. 😉
    Historien om Pelle är minst sagt lite udda och jag tänkte samma sak. Men gratis är intressant och hur vi förhåller oss till det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *